Så sa Tobias Sanas agent Anders
Karlsson till FotbollDirekt i en intervju om Sanas framtid. Jag har
länge också haft den uppfattningen, men efter 1-1 mot Gefle idag är
min åsikt ändrad.
Till min stora överraskning valde
Stahre att peta John Alvbåge i förmån för Erik Dahlin. Ett klokt
val sett till Alvbåges dalande form. Salomonsson skulle startat, men
en skada höll honom borta från spel och Allansson gick in på
högerbacken.
Första halvleken tillhörde Blåvitt.
Hemmalaget inledde i ett raskt tempo och satte tryck på Gefle
direkt. Efter tio minuter satte många på Ullevi hjärtat i
halsgropen när Orlov gjorde 1-0, men assisterande domaren höjde
flaggan och målet dömdes bort. Efter 21 minuter kommer matchens
första mål. Selakovic får bollen på högerkanten, slår ett
riktigt fint inlägg till Hysén som bröstar ner bollen till
Farnerud som bombar in bollen vid Hugossons främre stolpe. Mycket
fint fotbollsmål. Gefle är farliga i de chanserna man har, men
Blåvitt är det bättre laget. Lantto och Orlov är Gefles hot
framåt och med lite mer skärpa hade norrlänningarna kunnat
kvittera vid 2-3 tillfällen. Värt att notera är att efter en
halvtimmes spel fick Robin Söder ersätta en skadad Selakovic,
vilket fick märkbar negativt effekt på spelet.
Andra halvlek är inte speciellt bra
från Blåvitt sida, eller första delen av den är helt okej, men
sista tjugo är Göteborg inte alls bra. Hysén skulle gjort 2-0
efter 51 minuter när han kom fri mot Hugsson, men ännu gång
missade han målet. Fyra minuter därpå tvingas inhoppande Söder
utgå skadad och Stiller fick istället ta plats bredvid Hysén på
anfallet. I mina ögon hade Göteborg ganska bra kontroll på
matchen, men efter 70 minuter kommer den ytterst tunga kvitteringen.
Eric Larsson slår ett inlägg till den f d Blåvittspelaren
Alexander Faltsetas som ohotat får skjuta in kvitteringen mitt
framför mål. Göteborg försöker trycka på och ska nog ha straff
när Sana fälls efter 74 minuter, men bollen rullar inte hemmalagets
väg. Istället är Gefle inte långt ifrån ett 2-1-mål i slutet,
men matchen slutar oavgjort och Göteborgs misär fortsätter.
Problemet i den här matchen var inte
försvaret, det var anfallet. Göteborg har ingen målskytt och det
straffade sig grovt idag. Precis som mot HIF så borde Blåvitt
punkterat den här matchen långt innan 1-1-målet, men det finns
helt enkelt ingen som kan göra mål. Hysén är finito som
skyttekung, det är fysiskt omöjligt för honom att göra mål.
Tyvärr.
Salomonsson skadade sig innan matchen
och under matchens gång fick Selakovic, Söder och Farnerud lämna
planen med diverse problem. Skadehelvetet fortsätter och det är
självklart någonting som spelade in på dagens resultat. Skadorna
är ingen ursäkt, så är tyvärr fotbollen, men hade Selakovic fått
vara kvar på plan tror jag resultatet hade varit annorlunda. Söders
inhopp glädjer inte en enda själ och spelet blev mycket sämre när
”Sella” tvingades lämna.
Försvarsinsatsen var inte lika
katastrofal som mot Djurgården, men den var absolut inte bra. Orlov
oroade och Haglund och Johansson hade ofta problem. Fast samtidigt,
vad kan man förvänta sig av ett försvar som består av tre
mittfältare? Allansson gjorde det bra på högerkanten, riktigt bra
sett till att det var hans första match (?) på den positionen.
Valgardsson är återigen urusel och jag förstår inte hur i hela
friden den mannen kan spela på den här nivån. Jag kan garantera
att mitt passningsspel är mycket bättre än hans och jag har inte
spelat fotboll sedan 2010. Hoppas verkligen att det kan ljusna på
skadefronten snart.
Tobias Sana är oerhört pigg,
speciellt i första halvlek. Det är kanske inte samma briljans som
mot HIF, men han är överallt och vill så otroligt mycket. Publiken
skanderade ”Saaana, saaana” och det förtjänar den killen
verkligen, hoppas han kan krita på nytt snart. Farnerud är bra i
första och visst tog han för sig lite mer än vanligt? Tyckte han
var mycket längre fram i plan än normalt och målet han gör är
snyggt. Däremot tycker jag varken Gerzic eller Sobralense imponerar,
den förstnämndes marknadsvärde kan knappt vara högre än Tibor
Jozas vid det här laget. Det jag förväntar mig av Gerzic (drygt 6
miljoner kr): En spelare som dominerar mittfältet, slår utsökta
passningar och gör mål. Det jag får av Gerzic: En halvdan
allsvensk mittfältare som inte gör någon speciell skillnad. Stefan
Selakovic är bra den halvtimmen han spelar, jag gillar att han tar
den enkla vägen, han slår ett inlägg istället för att krångla
till situationen. Och inläggen han slår är oftast bra. Vad det
gäller Hysén så är han inte alls godkänd idag. Får han starta
på anfallet nästa match är det ett skämt. Inhoppande Stiller och
Moberg Karlsson gör inte mycket liv av sig. Till sist, Dahlin, har
inte mycket att göra, men får sträcka på sig när Oremo drar på
en rökare i matchens sista minut. Han gick in i matchen med
självförtroende och bör få fortsätta mellan stolparna säsongen ut.
IFK Göteborg har nu åtta raka matcher
utan seger. Senaste gången man vann var mot Sundsvall den andre maj.
Det är uselt och det är först nu, efter den här matchen, som jag
riktigt förstår att Blåvitt är ett bottenlag som får kämpa för
sin överlevnad i år. Det är nog inte världens lättaste grej att
vara blåvit just nu, det kan jag förstå, och spelarna förtjänar
varenda burop de får. Däremot tycker jag inte Stahre är någon
större bov i dramat, visserligen har han stått för några
tvivelaktiga insatser i år, men i de två senaste matcherna är det
helt och hållet spelarnas fel. De punkterar inte matchen när de har
möjligheten till det och det straffar sig alltid till slut.
Bättre kan ni, Blåvitt.. eller, det kanske ni inte kan?
Bättre kan ni, Blåvitt.. eller, det kanske ni inte kan?
1 kommentarer:
När Allansson debuterade i allsvenskan förra året gjorde han det som högerback.
Skicka en kommentar