Henri Sillanpää
Inför säsongen var han ett frågetecken för många GAISare och många grämde sig nog rejält över att Dime var borta. Det frågetecknet den finländske 32-åringen varit har rätats ut under de sex inledande omgångarna, med bara fem insläppta mål på sex matcher har han varit poängräddande i flera av matcherna.
Hannes Sahlin
När flickfavoriten Danny Ervik lämnade inför säsongen var det många som undrade vem som skulle ersätta hans snabba och brytningssäkra försvarsspel. Med facit i hand stavas det svaret på den frågan Hannes Sahlin. Den rutinerade försvarsbjässen David Leinars skadeproblem, Felix Sehlströms övergång till Utsikten och brassebacken Valter Tomas Jr försvinnande till Assyriska BK gjorde att ÖIS har haft något av en mittbacksbrist under försäsongen. Hannes Sahlin har då fått ta platsen bredvid hemvändaren Robin Jonsson och har gjort det med bravur. Han har alla de kvaliteter man kan önska av en mittback, snabb, brytningssäker, bra på huvudspelet och positionssäker. Men i och med Leinars tillfrisknande har han fått ta steget ut på vänsterkanten igen och där visat ytterligare kvaliteter i form av offensiva löpningar och bra inlägg.
Mattias Östberg
Den 34-åriga fältherren visar ännu en säsong upp sina fina kvaliteter som mittback, det är aldrig någon tvekan när Mattias kliver in i en duell eller tar en markering. Ligger i toppen vad det gäller både närkampsspel och höjddueller i hela Allsvenskan. Hans aggressiva spelstil har dock resulterat i att han på sina fem spelade matcher den här säsongen redan dragit på sig tre varningar. En klar nyckelspelare för Häcken som håller en väldigt hög lägsta nivå.
Erik Johansson
Kom till GAIS från Falkenberg som yttermittfältare, men har skolats om till mittback.Han har jämförts med Magnus Erlingmark av vissa för sin förmåga att kunna spela på så många olika positioner. I Fredrik Lundgrens frånvaro har Erik fått starta fem av sex matcher som mittback vilket han har klarat med bravur, då en av få ljuspunkter med GAIS säsongsinledning har varit den solida defensiven. Erik har spelat säkert, stabilt och hans historik som yttermittfältare har inte märkts av överhuvudtaget, utan man skulle kunna tro att han fötts till mittback.
Tom Söderberg
För att mäta 199 cm över havet så har Tom Söderberg en utomordentlig motorik och finkänslighet i sitt försvarsspel. Att hans spel som mittback gynnas av hans längd är ju en självklarhet, men efter en del skador på ytterbackspositioner har Tom tvingats ut på kanten. Jag erkänner att jag var en av tvivlarna som stod i kö för att döma ut Toms chanser som ytterback, men efter sex omgångar så ställer jag mig nu upp och erkänner mitt misstag. Tom Söderberg håller som ytterback, och det med bravur.
Tobias Sana
Den kaxigt ödmjuka killen från Angered som i skuggan av Blåvitts tunga nyförvärv tippades på sin höjd få nöta lite bänk i årets Allsvenska ryktades inför den här säsongen vara på väg bort då han ville ha mer speltid. Håkan Mild har givit honom ett kontraktsförslag som han fortfarande funderar på, Malmö FF sägs ha varit i kontakt med hans agent angående ett kontraktserbjudande, mitt tips till Håkan är att göra allt i din makt för att behålla Sana, det är något stort på gång här. Han har "det lilla extra" som folk brukar prata om, han är killen som gör det oväntade, ser ytor och vägar som ingen annan ser. Höjer han bara sin lägstanivå så kan han bli hur bra som helst. Han har själv snöat in sig själv på att han gör för lite "poäng", men den här säsongen tycks den förbannelsen vara bruten och han har redan spottat in två riktigt snygga mål och slagit många avgörande passningar.
Wanderson Do Carmo
Allsvenskan största profil i år? Enorma förväntningar, upphypat marknadsvärde av GAIS, högst lön i truppen, kopplar man bort dem förutsättningarna och bara ser till hur han rör sig, rör bollen, slår passningarna och vänder upp. Då förstår man alla rubriker och skriverier. Wanderson Do Carmo är Allsvenskans starkast lysande stjärna, trots att han "bara" har gjort ett mål i år så är det klasskillnad på det han gör på planen jämfört med de andra 21 spelarna. Enligt min mening är det inte Wandersons fel att han inte lyckats bättre i år utan snarare att den taktik Axén använder sig av har gjort det för lätt för andra lag att plocka bort honom.
Oscar Lewicki
Rivjärnet från Bayern har varit en betydande del i Gerhardssons bygge. Han kom till Häcken som mittback, men Peter Gerhardsson var snabb med att förklara att han såg honom som en balansspelare på mittfältet med en något defensiv betoning. Oscar har under de inledande omgångarna spelat ut hela registret och visat att han är en tvåvägsspelare att räkna med. Han har tillsammans med Martin Ericsson och Chatto utgjort ett av allsvenskans mest fruktade och spelskickliga mittfält. Sanna min ord när jag säger att Oscar inte har gjort sitt på den europeiska toppfotbollsscenen.
Jakob Olsson
I en i övrigt strulig offensiv har Jakob Olsson gjort något av en Sana, som jag tidigare skrev om. Han kom till ett hårdsatsande GAIS inför säsongen från ett havererande ÖIS och sågs som ett framtidsnamn, men han tog förtroendet direkt och inledde målskyttet redan i den andra omgången mot Åtvidaberg. Jakob är en frisk fläkt ute på kanterna och har ett riktigt fint tillslag som både kan användas till inlägg och avslut. När motståndarnas blickar i huvudsak kommer riktas mot Wanderson och Mervan så lämnas mycket utrymme på kanterna åt den övriga offensiven, där tror jag att Jakob kan göra bra ifrån sig.
Waris Majeed
Är det ett tåg? Nej, är det ett flyg? Nej, det är Waris Majeed från Ghana! Efter ett struligt 2011 där han dels drogs med skador och dels hamnade i skymundan i det spelsystem där mycket kretsade kring Mathias Ranegies centrala targetroll så ser år 2012 ut att bli 20-åringens år. Det skulle inte förvåna mig om han försvinner redan till sommaren då han med fyra mål och en målgivande passning redan fått många scouter att höja på ögonbrynen, gör han inte det så är det inte mycket som talar emot att han vinner den Allsvenska skytteligan. Med en extraordinär snabbhet och näsa för mål gör det honom till en mycket aktad anfallare, det märkte vi inte minst på MFFs Pontus Janssons beteende så fort Waris fick bollen under Häckens 5-0-kross mot Skånelaget i omgång två.
Emil Karlsson
Förra året gjorde Emil två mål på två matcher mot ÖIS och hjälpte till att grusa lagets drömmar om Superettan. Med sin riviga, slitiga och jobbiga spelstil är han en mardröm för gemene försvarare i Div 1 Södra. Han fungerar både som target och djupledslöpare. Tre mål på tre matcher trots en del brända lägen (han tenderar att bli lite väl het i vissa lägen och måste bli kyligare i avslutslägena) placerar honom överst i seriens skytteliga. Ska 2012 bli ÖIS år bygger mycket på att den här långhårige mannen fortsätter med sin målproduktion.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar