söndag 15 april 2012

Fem snabba efter Blåvitt-ÖSK

Löpningarna Många fina passningar på ytor bakom ÖSKs backlinje men de avgörande löpningarna saknas, här är det främst Hysén som måste höja sig och leta sig tillbaka till formen från förra året. Vid 2-2 målet tar Fanerud en löpning på en sådan yta (framför backlinjen istället för bakom) och pang så sitter den. Att motivera små joggande och uppgivna löpningar med att man vill hushålla på krafterna duger inte.


Kortpassningsspelet Försökte räkna hur många lyckade passningar det gick innan Blåvitt tappade bollen, det var sällan jag hann räkna till fyra. Alldeles för många passningar slås bort på mitten, enkla tre meterspassningar när man ska flytta bollen mellan sig på mitten går till spillo, inte allt för sällan till omställningssnabba örebroare. Det duger inte om man vill bli det spelförande lag Stahre strävar efter.

Vinnarmentaliteten De tre tidigare matcherna sitter kvar i huvudet, man kommer ut med speed och energi i första halvlek och lyckas sätta bra press på Örebro. Man börjar mala ner ÖSKs försvar och får till sist hål på Tomer Chencinski vilket ger laget en mental fördel inför nästa halvlek. Det dröjer sen inte många minuter in på den andra halvleken fören Atashkadeh löper sig fri och lyckas få in 1-1 målet. Där känns det som om luften går ur spelarna och det dröjer fram tills 75e min när ÖSK gör sitt nästa mål innan Blåvitt lyckas få igång taktpinnen igen. Det känns som om att alla, inklusive spelarna på planen vet att de inte kommer att vinna och därför gör dom det inte heller.

Säkerheten Sedan Ragnar Sigurðsson lämnade så har det inte funnits någon tydlig ledargestalt i Blåvitt. Inför säsongen trodde jag att de problemen skulle lösas i form av Alvbåge och Wæhler. Det är möjligt att dem har varit ledare i tidigare klubbar men det är inget de har visat prov på under de matcher jag har sett med Blåvitt i år. Valet av Tobbe som lagledare känns fint och ärofyllt men enligt mig är han inte rätt man för jobbet. Man borde välja någon mer karismatisk grovjobbare gärna någon med en roll längre bak i banan.

Profilen Under många år har IFK byggt upp en fin och välfungerande ungdomsakademi. Akademin har haft en klar och tydlig röd tråd genom föreningen, från P-lag upp till A-laget. Budskapet har varit tydligt: de egna produkterna ska prioriteras. Att man inför den här säsongen med inte mindre än sju värvningar har ruinerat bilden av den profilen. Det är inte det att man har värvat in medelmåttiga spelare utan alla värvningar håller en högklass och går direkt in i startelvan enligt mig. Det som är tråkigt är att spelare som Joel Allansson, Sam Larsson, Jonathan Azulay och Nicklas Bärkroth får minimalt med speltid och när Stahre väl gör ett byte så är det oftare så att han byter in Sella än Sana.


0 kommentarer:

Skicka en kommentar