KRÖNIKA: Frågorna är många

Om exakt nio dagar drar Allsvenskan igång igen. Andra och sista ronden. Häcken möter Sundsvall på lördagen, tre dagar senare åker Blåvitt upp till Stockholm för att ta sig an Djurgården och två dagar efter det spelar GAIS en otroligt viktig hemmamatch mot Örebro.

Frågorna inför nystarten är många, väldigt många. Kommer GAIS skärpa till sig och börja prestera som de gjorde i första halvlek i derbyt mot Blåvitt? Kommer det lossna för Stahres lagbygge? Fortsätter Waris och Makondele vara så dominanta som de varit under vårsäsongen? Stannar Waris ens kvar i Allsvenskan? Vad händer med Martin Ericsson, som varit en stor bidragande orsak till Häckens framgångar?

Att GAIS öde är det mest akuta råder det inga tvivel om. Laget ligger näst sist i tabellen och med det spelet man ofta visat upp hade man inte ens varit ett topplag i Division 1 Södra. I maj undra jag vad som kommer hända under uppehållet? Byts det tränare, säljs Celik, kommer det in någon ny? I stort sett ingenting har hänt, i alla fall inget som vi utanför fått veta. Celik är het på marknaden och med det intresset runt honom borde det bli så att han lämnar när fönstret öppnar. I övrigt har man sålt Gaisgården, vilket fått ekonomin för tillfället stabil. Fotbollsmässigt har alltså ingenting hänt och skulle Celik försvinna så försvinner GAIS kanske bästa spelare. Offensivt sett skulle jag säga att det är en total katastrof om han lämnar. Wanderson bär mycket på sina axlar redan nu och säger själv att känner av det på plan, tänk då om Celik lämnar, då bär han ALLT på sina axlar. Bokstavligen allt. Han, ensam, ska rädda kvar GAIS i Sveriges finrum. Kommer det gå? Om man ser tillbaka på de 12 första matcherna - aldrig i livet. Finns inte på världskartan.

GAIS har egentligen ett ganska bra lag, men Axén har inte fått det att fungera. Erik Johansson har varit en ljusglimt, Sillanpää har varit godkänd, Tornblad kan med tiden bli riktigt bra och Celik är väl den som blixtrat till mest offensivt. Wanderson är ingen Sobra-flopp (konstigt att inte Word rättade mig här?), men han är inte långt efter. Klart han känner press, han vill ut i världen och tjäna ihop lite pengar innan pensionen och ska han göra det måste han prestera utomordentligt. Sedan är han mannen som en hel förening sätter sitt hopp till. Det är uppenbart att om Wanderson får tillbaka sin form från fornstora dagar så kommer hela laget lyfta sig något enormt. Ijeh kanske kan ”blomma ut” och bli en målskytt – igen, Bassombeng kanske kan briljera lika mycket som han gjorde i fjol och Ayarna/Gustafsson kan bli ett riktigt bra centralt mittfält som kompletterar varandra fint. Men är det realistiskt att detta kommer hända? Har man sett GAIS i nästan varenda match den här säsongen så går det inte att tro på att en bättring kommer att komma, i alla fall inte om Celik lämnar. Första matchen mot Örebro blir självklart enormt viktig, men det kommer bli en svår nöt att knäcka. Per-Ola Ljung har tagit över laget och ett tränarbyte kan vara den rätta medicinen för Örebro, det återstår att se. Förlorar GAIS matchen är ett tränarbyte nästan ett måste, eller det är en nödvändighet om man vill spela allsvensk fotboll även 2013. Då menar jag inte att man ska lämna över ansvaret till Kjell Pettersson, utan att man anställer någon med ett helt annat tänk än (den ytterst kompetenta) Alec Axén. GAIS har alla chanser i världen att klara sig kvar om de själva vill det, nu gäller det bara att visa det plan. Man får ta ett steg i taget och första hindret blir Örebro den femte juli.

I IFK Göteborg råder det ingen kris. Guldet är borta sedan länge och nu gäller det bara att upprätthålla hedern och sluta så högt upp som möjligt för att sedan ta nya tag 2013. Enligt rapporterna har det sett bra ut offensivt mot Rosenborg och Örgryte, men egentligen är det ju inte där de största problemen ligger. Defensivt har det stundtals sett bedrövligt ut och med Jonsson borta resten av säsongen och en Dyrestam som aldrig blir kvitt sina skador ser det inte ljust ut. Salomonsson och Waehler är givna i försvaret, men vem ska spela bredvid norrbaggen och vem tar platsen till vänster? Jakob Johansson har gjort det bra, inget snack om saken, men håller han mot de bättre lagen? Philip Haglund är ett bra alternativ och spontant känns det som att han kommer vara självklar tillsammans med Waehler i mittförsvaret. Till vänster spelar antagligen Logi Valgardsson, men han håller inte, det vet alla. Lund fick en chans, tog den inte och efter det har Stahre limmat fast hans röv på bänken. Orättvist kan tyckas, men jag kan inte hans situation och vet inte hur han presterat på träningar och i U21 och därför ska jag inte uttala mig. Dyrestam är en fantastiskt bra försvarare, men är Kari Arkivou gjord av glas så är ”Dyre” gjord av papp. Med honom hel är inte Blåvitts försvarsproblem lika många, men frågan är när han är 100% och kan spela alla matcher igen? Det skriker nyförvärv lång väg och visst hade Blåvitt blivit nästintill omöjliga att slå med en mittförsvarare som stavas Bjärsmyr. Hur troligt det är att han hamnar i Göteborg är omöjligt att säga, men man ska nog inte hoppas för mycket.

Offensivt gäller det att Hysén börjar producera, men hur är det med hans självförtroende efter EM? Sverige åkte ut efter andra matchen och Tobbe fick inte en enda minut. Förhoppningsvis kan han ändå ta EM-äventyret som en positiv upplevelse och komma tillbaka starkare än någonsin. Exploderar Hysén är det inte många backar i Allsvenskan som kan få stopp på honom. I övrigt kommer det bli intressant och se hur Gerzic och Farnerud utvecklar sitt spel tillsammans. Eller får de ens chansen? Stahre kanske inte vill sära på Haglund/Farnerud eller kan det bli så att Gustav Svensson kommer hem? Vem vet. Kan Sobralense göra ”comeback” hade det betytt mycket, han är en mycket kompetent fotbollsspelare och vill han så kan han, lite som Wanderson. Robin Söder verkar ha vaknat till liv på allvar, gjorde mål mot både Rosenborg och ÖIS och kan han fortsätta prestera säsongen ut hade det självklart varit bra för hela laget. Tänk er Söder och Hysén i toppform på anfallet och en Killer-Stiller som supersub, en magisk Tobias Sana och en Sobralense som presterar, då blir nog Göteborg höstsäsongens BK Häcken offensivt.

BK Häcken ligger på en mycket fin fjärde plats i tabellen, en poäng efter Gnaget och två efter Malmö. Vi har fått uppleva helt magisk och underbar fotboll från Hisingsgänget, men samtidigt sett ett lag som det kan ta tvärstopp för i vissa matcher. Får Häcken ligga och lura och utnyttja sina omställningar till max är det inget lag i Allsvenskan som kan slå dem, det är jag 100% säker på. Tvingas man dock vara det förande laget blir situationen annorlunda. Man ska inte ta ifrån Häcken deras insatser mot MFF och Norrköping, men motståndarnas försvar i de matcherna har varit under all kritik, bland det sämsta jag sett på en fotbollsplan. Mot Elfsborg såg vi prov på hur tafatta Häcken kan bli mot ett bra lag som studerat Häckens spel väl. Mot Kalmar var det nästan likadant, även om Häcken då presterade mycket bättre och kunde fått bättre utdelning. Martin Ericsson ser jag väldigt gärna mer av i Häcken-tröjan, men skulle det bli så att han försvinner gäller det att Drugge verkligen kliver fram och visar vart skåpet ska stå. Bjurström är redo för spel igen och om han kan prestera som han gjorde innan skadan så kommer han bli otroligt värdefull. Jag kan verkligen inte se hur varken Lewicki eller Chatto skulle flytta på Bjurström, om han nu kommer tillbaka till sin gamla form. Med honom kan Häckens spel gå ytterligare steg framåt och få en defensiv mittfältare med en riktigt fin passningsfot som kan vända spelet på ett bra sätt. Han är dessutom kvick i tanken och har en riktigt fin bössa, vilket vi såg prov på i matchen mot IFK Göteborg i fjol. Här stöter vi dock på ett problem som jag tidigare nämnt i bloggen, nämligen hur överbefolkat mittfältet är. De två defensiva mittfältspositionerna slåss Lewicki, Bjurström, Chatto och Elvby om. De två offensiva (Makondele självskriven till vänster) positionerna slåss Drugge, Vazquez, Anklev och Williams om. Sedan tillkommer Ericsson och Eber om de stannar, Henriksson när han är tillbaka och David Accam, om han blir klar någon gång i mitten av juli. Sedan finns ju också Jesper Westermark och Leo Zuta, som gör bra ifrån sig i U21. Det är alldeles för många spelare och därför tycker jag att det känns troligt att MINST Chatto lämnar för spel på en högre nivå.

Defensivt är det lite darrigt i Häcken, Östberg och Ali Kahn är ett bra mittbackspar och när någon av dem är borta så kliver Tom in centralt och gör det med bravur. Emil Wahlström är nu också tillbaka, men jag sätter ett frågetecken för honom. Ytterbackspositionerna kan diskuteras och jag vet att många gulsvarta supportrar vill ha förstärkning där. Det vill jag också. Arkivou är grym, hans högsta nivå är högst av alla ytterbackar i Allsvenskan, men tyvärr är han ju gjord av glas. Hans betydelse för Häcken ska inte på något sätt underskattas och Makondele själv har sagt att finnen betyder mycket för hans egna spel. Spelar Arkivou så möjliggör det Makondele att kunna kliva in mer i banan och just det betyder väldigt mycket för Häckens offensiv. Hans inlägg är dessutom av högsta klass. Jag skulle nog vilja påstå att Häcken hade kunnat ligga någon placering eller två högre om Arkivou fått vara hel alla tolv matcher. Sedan finns Marek Frölund, Forsell och Söderberg att tillgå på kanterna. Joza räknar jag inte med för han håller helt enkelt inte. Tom Söderberg har skött sig utmärkt på kanten, men ärligt talat så ser jag honom hellre i mitten. Forsell och Frölunda är helt okej fotbollsspelare som sällan gör några större misstag, men de håller inte för toppskiktet i Sverige. Det kommer bli ytterst intressant att se vad brassen Hyago går för och visar det sig att han håller för spel kan Häcken mycket väl löst ett av sina största problem de senaste åren. Hyago och Arkivou på kanterna låter i alla fall bra.

Snart får vi svaren.